1 juli

igår var min rigktiga oturs dag  allt gick skit och jag ville bara bädda ner mig i sängen och gråta!
det hela började ändå rätt bra med att stå i kö i ca 2 timma med mysiga  människor som alla väntade på samma sak att få lämna  amerikanskaambasaden med ett visum... men för alla gick det inte lika bra jag med min vanliga tur hade och problem hela dagen.. kom hem utan visum och istället nu ingen aning om vad som kommer hända, om jag kommer flytta till usa om 2 månader eller om jag kommer få bli kvar i sverige??
så på hemvägen stannande vi och jag införskade mig en ny dator som tröst...
nu väntar jag bara på mail från usa, jag hoppas det står  något positivt!
att ens liv kan ändras totalt på bara 45  minuter....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback